Dagens bröllop är många gånger inte bundna till den äldre etiketten. Gästerna förväntas inte bära den traditionella bröllopsklädseln, även om brudparet är högtidsklädd. Istället betyder den klädsel som påbjuds på inbjudningskorten som följer:

Att tänka på

·      Det är brukligt att brudparets föräldrar klär sig på samma sätt som gästerna.

·      En regel för en kvinnlig gäst är att inte klä sig i vitt eller svart.

·      I kyrkan ska axlarna aldrig vara bara. Använd sjal eller liten jacka.

·      Det är artigt att klä sig som står på inbjudan, bröllopet är brudparets viktigaste dag så ta hänsyn till deras önskemål.

·      Är du osäker vilken klädsel du ska välja - ring värdparet och fråga vad som passar.

·      Folkdräkt i festversion kan användas vid alla bröllop och stora kalas. Både av brudpar och gäster. Oberoende av vad som står på inbjudningskortet. 

En kyrklig vigsel är en religiös ceremoni. Den kan innehålla mer eller mindre religiösa inslag vilket är något som brudparet och prästen tillsammans beslutar om. Vi den kyrklig ceremoni lovar brudparet varandra att vårda kärleken och stå vid varandras sida livet ut.

När gästerna anländer hälsar värdparet för bröllopet gästerna välkomna, delar ut vigselprogram och talar om att brudens släkt och vänner sitter på vänster sida om altargången i kyrkan och brudgummens släkt och vänner på höger sida. Nära anhöriga som föräldrar och syskon placerar sig på de främsta bänkraderna.

In- och en utgångsmarsch
Vid kyrklig vigsel har man alltid en in- och en utgångsmarsch. En vanlig inmarsch är Mendelssohns bröllopsmarsch ur "En midsommarnattsdröm". En utgångsmarsch som många brudpar väljer är Jeremiah Clarke´s "A trumpet voluntary". Vill man göra det mer personligt väljer man en favoritlåt.

När alla gäster tagit plats inne i kyrkan och man hör ljudet av kyrkklockorna så tågar brudparet in i kyrkan till ingångsmarschen, bruden till vänster och brudgummen till höger. Det är därför viktigt att man som gäst inte kommer sent till en kyrklig vigsel.

Lite kort om vigselakten
När brudföljet är framme vid altaret och alla intagit sin plats, inleder prästen ceremonin med några ord ur bibeln. Därefter frågar prästen om brudgummen tager bruden till sin äkta maka och om bruden tager brudgummen till sin äkta make. När båda två svarat "JA" överlämnas ringarna till prästen som välsignar dem. Prästen återlämnar sedan ringarna till brudparet och då tar brudtärnan tillfälligt hand om brudbuketten. Brudparet håller gemensamt ringarna mellan tummen och pekfingret och avger i tur och ordning sina löften.

När vigselakten är över tågar brudparet ut ur kyrkan till utgångsmarschen.

Gästerna samlas vanligtvis utanför kyrkan för att gratulera brudparet.

För iranier är bröllop en händelse som måste firas med prakt och utmärkelse. Det är den mest framstående ceremonin i den persiska kulturen och firas i vänners och familjens närvaro.
Den persiska bröllopsceremonin består av två delar. Den första kallas ”Aghd”, vilket betyder vigsel och den andra ”Jashn-e Aroosi”, vilket betyder bröllopsfest.
Vid ceremonin sitter paret vid en vackert dekorerad duk ”Sofreh-ye Aghd”. Traditionellt dukas ”Sofreh-ye Aghd” mot öster, där solen stiger. Detta görs för att bruden och brudgummen, när de sitter vid ”Sofreh-ye Aghd”, skall vara riktade mot ”ljuset”.

En ursprunglig persisk ceremoni har inga religiösa förankringar.

Föremål som finns på Sofreh-ye Aghd:

Aayeneh-ye Bakht – en spegel och två kandelabrar placeras på toppen av Sofreh-ye Aghd.
De två kandelabrarna representerar bruden och brudgummen.
När bruden sätter sig bredvid brudgummen skall hennes reflektion vara det första brudgummen ser i spegeln.
Spegeln och de två kandelabrarna representerar ljus och eld. Detta bär med sig glädje och energi för framtiden.

Espand –  en rökelse som ska försvara brudparet och deras gemensamma liv mot ”det onda ögat”.

Noon-e Sangak – ett persisk platt bröd. På brödet skrivs en välsignelse för att gratulera brudparet. Detta symboliserar lycka och framgång för brudparet.

Tokhm-e Morgh & Ajil – dekorerade ägg och skålar med oskalade valnötter, mandlar, och hasselnötter. Detta symboliserar fertilitet.

Miveh – en skål med frukt som ställs fram för att symbolisera en lycklig framtid.

Golab - en kopp eller bägare med rosenvatten från speciella persiska rosor ställs fram för att parfymera luften.

Kaas-e Nabaat eller Shaakh-e Nabaat – en skål med kristalliserat socker. Detta är för att bringa söthet till de nygifta.

Sekeh Tallah – vigselringar läggs i en dekorerad skål och symboliserar ansvar och att paret tillhör varandra.

Asal  - en skål med honung som brudparet ”matar” varandra med direkt efter ceremonin för att försäkra sötma i sina liv.

Hafez – en diktbok med dikter som symboliserar kärlek.

Nogl – kakor och sötsaker som delas med gästerna efter ceremonin.

Kalleh Ghand – två stora sockertoppar som används under själva ceremonin. De gnids mot
varandra så att socker trillar ner på brudparet för att bringa sötma och glädje.